dengammalgreken

Fan. Jag blir så förbannad. Saknar ord. Det är...pinsamt. Vad hände? (Ja, jag pratar fotboll nu). Visserligen är Hull ett av de få lag jag kan unna en vinst mot mitt kära Arsenal, men detta är ju bara...ja, pinsamt. Dessutom skulle jag vilja spöa upp han som kommenterade matchen. Aldrig har jag väl varit med om någon som varit så anti-arsenal, eller så är jag bara för enögd.

Hur som helst, nu fick jag det ur mig i alla fall. Jobbat idag. Jobba imorrn. Det artar sig, minsann.

Jossan har skaffat sig en ny frisyr, och jag skulle aldrig kunna göra den rättvisa med ord. Säger bara att jag gillade den, big time. Älskar dig <3

Igår träffade jag JJ. Muy trevligt med återförening, även om vi kom fram till (eller ok, jag kom fram till) att det inte var så länge sedan vi sågs, och att det var därför jag inte tyckte det kändes som om det var länge sedan vi sågs. Logik är underbar ibland, inte sant?

Nåja, nu är jag trött, men känner jag mig rätt så somnar jag inte än på ett tag. Och med lite perspektiv så har vi råd att förlora den här matchen nu, hellre hull hemma i september än valfri match i mars. Puss och godnatt

And it hurts to be alive, my friend

Musik. Joråsåatte. Älskar't. Alla gör det, även om smaken är som...ja ni fattar. Själv är jag inne på den mjukare delen av den hårda musiken. Fattar ni? Jag lyssnar på Judas Priest, Kamelot, Edguy och Gotthard, band som söker framgång igenom att inte skrika sig igenom plattor. Genom melodier, starka sånginsatser eller medryckande refränger.

När vi ändå är inne på musik, och jag ändå har en låt med dom i titeln så undrar jag: Vart tog Lordi vägen? Snacka om band med one-hit wonder. Dock så gillade jag dom innan ESC, och gör det fortfarande. Men det är inte något fanatiskt gillande, utan bara en lite småskön relation, typ trevligt att ses, ska vi hitta på nåt nån gång?

Hur som, Emmas Fredrik har tagit körkort. Grattis på honom. Själv har jag uppkörning snart, och det börjar kännas. Huvva.

Fotboll, ja. När ska världen inse att Arsenal är bäst? Även om dom inte tar flest poäng så kommer vi alltid vara bäst, spela roligast fotboll. För det var väl därför fotbollen kom till, för att underhålla? Jag undrar om någon egentligen tycker det är kul när Chelsea trökspelar 1-0 mot fulham hemma (okej, det tillåts nog inte av Scolari. Men historien säger annat...). Och när arsenal och andra lag ställer upp med 17-åringar i sina matcher så inser man att ens chans som fotbollsproffs troligen är ute. Fan då, hur gick det med planerna egentligen, Johan?

Det var allt för idag kära vänner. Hoppas ni får en trefvlig afton.

So i wander on
Asking where you might have gone
From what i knew before
Some things are worth fighting for

Jag hatar också Cristiano Ronaldo. Hade varit en fin present om ManU hade förlorat och han hade brutit nyckelbenet. Eller armen. Nu fungerar oavgjort också bra, och jag är trots allt nöjd.

Idag har jag blivit firad, på lite olika håll. Fått en bok och lite söta saker av min älskling, tallrikar av hennes föräldrar och en massa fina (för att inte nämna enormt stora!) kort. Sedan kom jag hem, fick present av syrran på, presentkort på go-cart och mat. Föräldrarnas present låter vänta på sig, då deras ekonomi är lika stark som Argentinas för tillfället.

För övrigt så startade Leksand återtåget version 258 igår. Krossade Troja/Ljungby med 10-2. Visste inte ens att trojanerna kunde snöra på sig skridskor. Nåja, elitserien here we come!

Now i've got something to say
So just get out of my way
I won't take shit from you
or anyone who stands in my way

Pain säger det. Det jag vill vara, det jag vill göra. En smocka rätt i ansiktet på regeringen, rätt på våra makthavare. Det är fan dags att någon säger ifrån snart. Men min vana trogen så kommer det knappast bli jag. Jag är för lat, helt enkelt. Enklare att bara ta dagen som den kommer.

We're searching, we're burning out
It's hard to find when both feet are nailed to the ground
We're stranded, we're all tied up
We're hammered down with both feet are nailed to the ground

Dessa ord tycker jag förklarar dagens samhälle ganska bra. Tänker inte överanalysera något, jag tror ni förstår.

Krya på dig älsklingen, vill att du ska vara frisk nu. Älskar dig <3


Ah, I won't go down on my knees
They won't stop until I hit rock bottom

I'm coming back to you.

 Nåja, mitt liv är inte speciellt spännande nuförtiden. Jobbar ibland, har körlektioner ibland, annars är det inte mer.

Here it comes again
Pain is calling me
and i don't understand
It's just like walking on glass

CL har startat. Hur går det för Li...nej just det, det går ju bra nu. Arsenal spelar idag, mot Dinamo Kiev. Har ingen aning vad som ska förväntas. Håller alla tummar, och visst ska vi väl vara bättre. Men det är lite som att gå i okända skogar, man är visserligen expert på det man gör men även den bästa kan trampa ner och fastna i marken, eller gå vilse.

För övrigt är det min stora dag imorrn. Jag blir 19 år, det mest betydelsefulla årtalet i hela livet! Chohoo! Jag menar, det är ju mitt emellan 18 och 20, och man får ju börja....nej just det. Men man kan ju i alla fall...eller nej. Man blir..inte det heller nej. 19 är nog det mest betydelselösa man kan fylla, även om den fyller en viss funktion, men det är bara för att man kommer ett år närmare 20. Och är inne på sista  tonåret. Ja herregud.

Nu är det inte långt kvar, för övrigt (om allt går enligt planera). Så akta er, svenska bilister, för snart kommer jag.

Here we go again
And i can't turn it off
It's been following my past
It's just like walking on glass

Klockrent JJ. Gjorde min dag.

För övrigt så har jag blivit sjuk. Verkar som om det är populärt nuförtiden. Även älskling är rejält förkyld, och det gör mig lite ledsen. Men sånt är livet, och ibland får man vara glad för att det värsta som händer är att man blir förkyld.

I övrigt så har jag idag kommit hem till Björsjö, och där möttes jag av ett hus som var lika kallt som vintern själv. Eftersom Mor och Far är i Rom, eller har varit och kommer hem om några timmar, så har självklart ingen eldat (skulle bli rädd om nån gjort det). Jaja, whatever eller något sådant coolt.

Idag var det för övrigt dags att bekanta sig med en av nykomlingarna i PL (alla ickefotbollsintresserade kan blunda nu), nämligen Stoke City. Tyckte det fanns en hel del jävlar anamma i dom, men som de flesta lag i oflyt så förlorar man med en boll. 2-3 mot Everton är inte något att skämmas över, dock. För övrigt så bjöd Arsenal på fotbollsgodis igår, och ingen kan diskutera att vi är bäst, när vi spelar såhär. Fast det gör folk ändå, av någon suspekt anledning.

Annars då? Umgicks med Jossan, Emma och Fredrik igår, drack lite och spelade en del kort. Var riktigt trevligt må jag säga.

För övrigt så har ingen låt fastnat i huvudet för tillfället, så dagens låt blir den som spelar just nu, nämligen Kamelot - the fourth legacy.

Flying like an eagle from oblivion
Guided by the rising morning star

You will find the New Allegiance
Like a beacon in the night
If you're searching for salvation
Reach inside
There's a new world approaching
A fire to be seen
In following The Fourth Legacy

Gjorde halkbanan igår. Det var faktiskt ganska så kul. Annars har det inte hänt så mycket de senaste dagarna. Jag har börjat få en del jobb i alla fall, och det känns skönt. Förhoppningsvis ska jag kunna få ihop till hyran med de pengarna jag får ihop.

Just nu är jag för seg för att skriva något mer. Dagens låt blir en låt av Eddie Meduza, en artist jag egentligen avskyr. Denna är dock så bra att jag blir mörkrädd.

Här står jag framför spegeln, och ler i välbehag
Tänk att jag får njuta av mig själv varenda dag

På återseende

Sovmorgon, Lövkrattning, Friends, Dataspelsnörderi och Musiklyssnande. SLFDM, helt enkelt.

I'm calling, screaming. Feels like i'm suffocating
I'm trapped in a world, where nobody cares no more

Har inget annat att säga. Imorgon åker mina föräldrar till Rom, och då kommer jag att vara på andra ställen. Som stora Ludvika istället. Hoppas också få rycka ut till mitt eget mini-milano, Milan. Alltid något

We need a new protection

Har varit och hajkat med mor och syster Anna idag. Samt två galna hundar, jag tror ärligt att dom kan springa till dom dör av utmattning. Hur som helst så gick vi till ett jättefint ställe utanför Ludvika, kommer ej ihåg namnet. Väldigt trevligt och avkopplande att få komma ut. Blöt blev man visserligen, men det är inget som man får låta skrämma en.

Musik. Känn på det ordet. Inte speciellt storslaget, inte speciellt på något sätt...förutom att musiken nog är en av de absolut viktigaste delarna för att jag ska fungera som människa. Känns befriande med vänner som också känner så, även om de brinner för annan slags musik än jag själv. Hårdrock är det som ligger mig varmast om hjärtat, och det är i princip det enda jag lyssnar på. Undantag förekommer dock, för nog finns det mycket annan bra musik där ute. Som till exempel The killers, Coldplay och Nordman (joråsåatte). Eller för den delen, Robbie Willams. Dock så återvänder jag alltid till hårdrocken, och kommer troligen även göra det så länge jag lever. Det kan vara skitigt (Motörhead), det kan vara ruskigt välgjort (Symphony X, Iron maiden), mycket kan bygga på nostalgi (återigen Maiden, Hammerfall, Helloween), det kan vara dubbeltrampande på trummor som får mig att falla (Edguy, Gamma Ray, men absolut INTE Dragonforce. Fy vilken smörja) eller självklart, en sångare som skär rätt in i hjärtat på en (Judas Priest, Kamelot, Nevermore, allt som Ronnie James Dio medverkar på, Nocturnal Rites, för att bara nämna några).

Mer än så blir det nog inte idag. Snart åker mina föräldrar till Rom, och då kommer jag bo hos Josefine. Så då kanske denna sida inte uppdateras så ofta, men jag kommer alltid finnas där ute, redo med nya tankar. Så tills vi ses igen, ha en bra dag, och om vi inte ses: Ha en bra kväll, natt och morgondag. Tack för mig

Förkunnandet är helt enkelt att jag nu skapat en blogg, då två av mina absolut bästa kompisar på senare tid gjort detsamma, och det med ett framgångsrikt resultat, enligt mig. Förklaringen till att jag skapat hör ihop med ovanstående, även om det finns fler relevanta och icke-relevanta anledningar för mig att skapa en blogg.

Den mest relevanta torde vara att jag faktiskt gillar att skriva, och har gjort det under en längre tid. Jag har dock varit för lat för att ens orka bry mig i att starta något, förrens nu. Och där tackar jag mina kompisar som bloggar, som givit mig inspiration och kraft till att genomföra detta.

Så vad kommer jag då att skriva OM i denna bloggen? Antagligen kommer det bli en himla massa sport, med tonvikten (heter det så?) på fotboll. En hel del kommer också handla om det som händer i mitt liv. Intryck, känslor, urballningar, gudarna vet vad. Fast jag tror ju inte på gudarna, så jag får väl säga att Thierry Henry vet vad.

Annars då? Jo, jag saknar mina vänner som flytt ifrån mig (självklart är det mig dom flytt ifrån, vad finns annars att erbjuda i Ludvika?). Det känns tomt att inte ha så många att kunna höra av sig till här. Som tur är så har jag ju världens underbaraste Josefine här, vilket för övrigt är anledningen till att jag faktiskt är så lycklig som jag är.

Jobb är för övrigt en historia för sig i våran värld. Hur ska vi ungdomar kunna få jobb om inga företag vågar satsa på yngre förmågor? I princip varenda jobbannons nuförtiden så ska man ha "tidigare erfarenhet" utav liknande jobb. Jag hoppas på ändring snart, och är för övrigt väldigt glad att min chef på Milan (inte fotbollsklubben, men visst hade det varit ganska coolt) tog in mig som sommarvikarie trots noll erfarenhet inom yrket. Hoppas bara folk blir mer sjuka nu så att jag kan få jobba lite, annars kan det bli problem att få ihop till hyran.

Jag tänker avsluta med att ge min egen recension av olika färger, och då väljer jag självklart att recensera samma som Monsieur Jacobson recenserade i sin blogg. För självklart måste även jag få min röst hörd i denna oerhört viktiga fråga.

Vit : Vi går ut hårt med urdottern till alla färger .Vit är för mig en ganska neutral färg, som i princip smälter in var som helst. Vit står för godhet, en slags oskyldig renhet som egentligen bara existerar i drömmarnas värld. Den skulle få full pott om jag inte blir att tänka på Spuds ( ni vet, Arsenals rivaler som aldrig någonsin kommer bli bättre än oss, men som är så förbannat kul att tracka ner på), och bara tanken på detta drar ner helhetsbetyget. Fyra av fem poäng får öppningsfärgen.

Svart: Här har vi urmodern till alla färger, och allt som någonsin existerat på våran jord. För någon gång måste allt ha varit genomgående svart, eller så är det kanske bara i mina drömmar. Hur som helst, svart är i min värld det mest stilrena och perfekta som finns, för att inte tala om coola. Fem av fem, helt klart.

Brun: Nej, fy för brun. Det finns absolut inget vackert eller ens sevärt med brunt, enligt mig. Bottennapp, helt klart. En av fem får den, för jag är för snäll för att ha en betygsskala där någon kan få noll.

Röd: Som Jacobson säger, röd är Arsenals färg, det är färgen av blod, läppar och kärlek. Rött passar dessutom oerhört bra till svart, och då kan det inte bli mindre än Fem av Fem!

Grön: Denna färgen har alltid varit en personlig favorit, och är det fortfarande. Jag håller inte med JJ om att den inte har utvecklat sin potential helt: Tvärtom så anser jag att den är fulländad. Grönt står trots allt för liv på våran jord, för det är just i det ögonblick när man aldrig tror att man kommer se våren igen som gräset tittar fram under snön. Jag tror inte det finns något ljuvligare än en grön äng på våren, när solen värmer som mest inombords. Fem av fem blir det här, helt klart.

Gul: Håller med JJ här, gult är fult. Dock så finns det undantag, men det räcker endast upp till två poäng av fem möjliga.

Blå: Blå är havets och himlens färg. Det är även färg på våran före detta Toyota, men det är egentligen inte relevant. För övrigt så var det inte någon vidare fin blå. Blå finns för övrigt i så många olika sorter, som jag inte tänker gå närmare in på. Räcker med att konstatera att blått är en riktig fin färg, och det räcker för toppbetyg. Fem av fem

Rosa: Palermo-rosa är ganska snyggt, men ingen färg man går runt med dagligen. Eller? Hur som haver, rosa får medelmåttiga två av fem.

Lila: Lila är skrikigt, och passar mig inte alls i smaken. Kan vara fin i vissa fall, men ofta faller den platt. Dock så räcker det till en stabil trea.

Guld: Pråligt, snobbigt, ouppnåeligt. Men visst vill man dit? Tre av fem även här

Silver: Ännu en personlig favorit, silver känns kallare än guld men samtidigt så tycker jag det är mer äkta. Kanske för att det finns en slags verklighet i denna färg, i och med släktskapet med vardagens grå. Dock i en förfinad form. Fem av fem får denna av mig.


Därmed vill jag tacka för mig, och om ni verkligen har orkat läsa ända hit så är jag ännu mera tacksam. Sedan vill jag utbringa ett OBS, och det är att jag ofta kan använda ironi och sarkasm i mitt språk. Dock blev det inte så mycket av denna varan nu, men det kommer ,ska ni se.

För övrigt bara, jag undrar en sak som verkar ha fallit mig ur minnet. Vem var det som vann Englands interna skytteliga i EM? Jag har grubblat på det ett tag nu och kan verkligen inte komma på det. Hjälp mig

Hepp