Sämsta bloggaren?
Jag måste vara den sämsta bloggaren i världshistorien. I alla fall när det gället kontinuitet, att uppdatera regelbundet är inget för mig. Lite mer konstnärligt på det sättet.
Så nu sitter ni säkert på nålar och undrar vad som händer i mitt liv nu. Inte? Nåja, det händer inte mycket. Jobbar, jobbar och är lite ledig. Jobbar mer. Umgås lite med vänner. Snart kommer jossan hem. Och Aapo landar i Sverige i natt, skoj!
Annars är jag trött på folk som inte är tacksamma. Gör man någon en tjänst så är det enda man hör gnäll, aldrig någonsin kan man vara tacksam, utan man ska bara leta fel. Hela hela jävla tiden. Och ingen här behöver känna sig träffad, för det är jobbet som åsyftas. Både personal och boende. Hur jävla svårt kan det vara att inse att vi också är människor, och att människan inte är perfekt? Jag håller med min kollega Dennis, man känner sig grymt omotiverad på jobbet nu. Och det är för att en enda människa finns där. En enda, och det värsta är att det är en kollega. Förbannade hycklare.
Nu var det slut på klaget för idag. Det finns ju ljuspunkter i livet, så klart. Var bara tvungen att avreagera mig lite.
Ljuspunkterna består givetvis i mina underbara vänner och min underbara flickvän. Och att PL snart drar igång igen. Och all underbar musik. Volbeat, Rage, Riot och Hammerfall spisas mest just nu.
Mystica, we travel through shadows
Den som inte har något vettigt att säga, bör heller inte öppna käften. Så därför, tack för den här gången.
