dengammalgreken

I am the sober and irrelevant.
I don't feel part in this.
What is there to believe?

Det har varit jul. Klappar har delats ut. Klappar har fåtts (delats in?). Kylan har slagit till som en gammal fiende som bara väntar på att man ska göra ett misstag.

And i've been waiting, for the angels to knock on my door

Det har också firats jul med vänner och släkt. Fast något traditionellt julfirande blev det inte, eftersom man jobbade. Pensionärerna lär ju också ha en bra jul!

Arsenal går inte direkt som tåget nu. Snarare som ett gammalt lokomotiv, som puttrar till då och då. Fast ett väldigt ungt lok då. Men man brås ju på sina förfäder, trots allt.

Will you revive from the chaos in my mind.

Volbeat på Sweden Rock i sommar. Jävlar vad jag inte kommer missa det.

Tack för en trevlig jul alla inblandade! Snart är det dags för ett nytt år, och nya utmaningar. Tack för mig!

Fire down under!

Nu är alla julklappar utom en köpta (fastän alla inte har anlänt än, jag hoppas dom hinner hit i tid), och den kommer hinnas med. Jossan har slagit in ALLA mina juklappar (utom hennes egna, förstås), och det har varit till stor hjälp. Inte för att jag inte haft tid, utan för att jag är för kass på att slå in paket. Ridå.

The nightmare before christmas, står det för allt julstök innan jul eller? Och heter då mellandagarsreorna The nighmare after christmas?
 
Ju mer man lär sig om Italien, destå mer fascinerad, intresserad och skrämd blir man. Och ändå är min kunskap om landet nästan obefintligt. Fast pasta och pizza är ju alltid gott.

Eller som en tant på jobbet sa. "Det tar sig", sa mordbrännaren.

Life of Brian var inte vad jag trodde, även fast den var allt jag trodde. Den var konstig på ett normalt Monty-Python sätt, fast ändå inte. Förstår ni inte? Bra.

Prison break har nu hunnits hela två(!) avsnitt. Dock så är det väldigt spännande. Fortsättning väntas imorrn eller kanske ikväll. Vem vet, gud gör då inte det.

Julklappar. Julstök. Julblahablaha. Är ni inte trötta på det? Jaså inte, trodde väl det. Är jag det då? Vem vet. Inte jag, och definitivt inte gud. Vad jag vet är att jag kommit ännu ett steg närmare perfektion (det vill säga, jag har köpt ännu några flera julklappar), det börjar arta sig. Trots allt.

Jag skall aldrig glömma.

Vår julskinka har inte rymt, jag har inte köpt någon.

Adios, kära vänner. På återseende, och det snart, hoppas jag. Josefine, jag älskar dig nu och för alltid.

PS. Always look on the bright side of life.

Prison break, säsong ett, har precis börjat avspisas i det Braskiska (eller vad ska man säga?) hemmet. Endast ett avsnitt hittills, men det verkar ju lovande.

Våra young guns klarade inte av Burnley i Carling Cup igår. Det var tråkigt, men jag stödjer Monsieur Wenger  satsningen på unga och oerfarna kids. Helt och fullt. Sådäså!

För övrigt så sitter jag och tänker på hur en låttitel, eller skivtitel, eller till och med ett bandnamn kan påverka en. Lyssnar just nu på ett norsk band som kallar sig själva för Communic. När jag läste en recension (hur fan stavas det ordet?) på deras platta Waves of Visual Decay så vart jag direkt intresserad. Varför? Jag vet inte. Det lät spännande, det lät rätt. Och musiken LÄT verkligen rätt. Sedan såg jag att deras debut hette Conspiracy in Mind. Ännu bättre. Samt att deras nyaste heter Payment of Existance.

Varför tilltalar dessa titlar mig då? Ärligt talat så är jag inte säker på svaret. Kanske för att jag ser på världen så som dom ofta uttrycker sig. Världen är en total misär. Eller är det bara så jag tolkar verkligheten? Hur som, jag älskar deras musik. Punkt slut.

All system lock down
Go to selfdestruct...
All system lock down
Go to selfdestruct...