dengammalgreken

Ja, det går väl inte att misstolka titeln. Ett år har jag och Josefine varit tillsammans, men känns det inte som igår vi träffades? Fast här är jag väldigt ambivalent (HA), eftersom vi känner varandra så pass väl att vi lika gärna kunde ha varit tillsammans i 2, 5 eller 10 år. Spelar ingen roll, för är man lycklig så är man, och då kan inget komma emellan kärleken.

Kronprins, eller snarare kung, Fabregas har utsetts till ny lagkapten för Arsenal. Som Jacobson så poetisk uttryckte det: Grande.

Edguy har släppt sin nya skiva Tinnitus Sanctus. Nu är det hårdpluggning av nämnda skiva som gäller för mig, då anledningen till att jag i Februari (förutom att träffa släkt, vänner och blivande präst) att Edguy kommer till GB. De har varit mitt favoritband, ett av mina favoritband åtminstone, så länge jag kan minnas. Eller nej, men sen jag första gången hörde Tobias Sammets ljuva stämma.

Tonight a thousand angels fall
Heaven's up against the wall
Changes holding sway
We can make you anyone
By the morning we'll be gone
The ministry of saints

För övrigt så är just nämnde Sammet den som fällt, enligt mig, den bästa kommentaren någonsin, vilket anammar den attityd som jag tycker alla band borde ha. Eller i alla fall inom hårdrocksgenren, där det är en tunn linje mellan att vara cool (Rob Halford) eller bara löjliga (Rhapsody (inte In Rock)).

Vi gör seriös musik, men tar inte oss själva på speciellt stort allvar. Svårare än så är det inte, väl?