Behind the scenes

Börjar med att svara på din kommentar JJ. Terapi? Kanske skulle vara nödvändig, men vi har då fan så mycket roligare på det här sättet. Så svaret blir ett svävande nej, men håll ögonen öppna.

Det är en märklig känsla detta. Att ha friheten att sätta sig i en bil och bara köra. Utan att någon sitter bredvid och dömer en. Fast det jag mest känner är lättnad, att äntligen ha klarat av detta. Kan utan att skämmas säga att jag fan förtjänade detta, efter allt jag lagt ner (åh nej så osvensk att säga något sådant, sluta upp med det pojkvasker!). Nåja

Annars då? Lyckats buckla till syrrans bil, haha. Fast den är en enda stor skrothög ändå så det gör egentligen inget. Alla vet ju att det är coolt med bucklor. Vad som hände låter jag vara osagt, men ingen svävade i livsfara i alla fall.

Undrar för övrigt om jag inte har funnit världens bästa låt. Eller återfunnit, ska jag kanske säga. Jag är helt såld. Ska försöka dela med mig till er där ute.

Ronaldo är en fjolla, för övrigt. Men det visste väl alla? Det mest komiska igår var väl ändå när han skäller på Petter Hansson för en påstådd filmning. Hahahahahahahahahhaha. (punkt)

Now I feel Im growing older
And the songs that I have sung
Echo in the distance
Like the sound
Of a windmill goin round
I guess Ill always be
A soldier of fortune

A soldier of fortune har jag nog alltid varit, om än inte på samma sätt som beskrivs i låten. Eller? Jag ryser, hur som helst.

Inlägget blev inte så långt som förväntat, men egentligen. Blir något någonsin som man tänkt sig? Jag vet inte. Jag vet bara att jag är lycklig, och det räcker långt. Hoppas mina vänner, nära och kära också är lyckliga. På återseende

http://www.youtube.com/watch?v=VGHbzP96WWA

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0