dengammalgreken

Förkunnandet är helt enkelt att jag nu skapat en blogg, då två av mina absolut bästa kompisar på senare tid gjort detsamma, och det med ett framgångsrikt resultat, enligt mig. Förklaringen till att jag skapat hör ihop med ovanstående, även om det finns fler relevanta och icke-relevanta anledningar för mig att skapa en blogg.

Den mest relevanta torde vara att jag faktiskt gillar att skriva, och har gjort det under en längre tid. Jag har dock varit för lat för att ens orka bry mig i att starta något, förrens nu. Och där tackar jag mina kompisar som bloggar, som givit mig inspiration och kraft till att genomföra detta.

Så vad kommer jag då att skriva OM i denna bloggen? Antagligen kommer det bli en himla massa sport, med tonvikten (heter det så?) på fotboll. En hel del kommer också handla om det som händer i mitt liv. Intryck, känslor, urballningar, gudarna vet vad. Fast jag tror ju inte på gudarna, så jag får väl säga att Thierry Henry vet vad.

Annars då? Jo, jag saknar mina vänner som flytt ifrån mig (självklart är det mig dom flytt ifrån, vad finns annars att erbjuda i Ludvika?). Det känns tomt att inte ha så många att kunna höra av sig till här. Som tur är så har jag ju världens underbaraste Josefine här, vilket för övrigt är anledningen till att jag faktiskt är så lycklig som jag är.

Jobb är för övrigt en historia för sig i våran värld. Hur ska vi ungdomar kunna få jobb om inga företag vågar satsa på yngre förmågor? I princip varenda jobbannons nuförtiden så ska man ha "tidigare erfarenhet" utav liknande jobb. Jag hoppas på ändring snart, och är för övrigt väldigt glad att min chef på Milan (inte fotbollsklubben, men visst hade det varit ganska coolt) tog in mig som sommarvikarie trots noll erfarenhet inom yrket. Hoppas bara folk blir mer sjuka nu så att jag kan få jobba lite, annars kan det bli problem att få ihop till hyran.

Jag tänker avsluta med att ge min egen recension av olika färger, och då väljer jag självklart att recensera samma som Monsieur Jacobson recenserade i sin blogg. För självklart måste även jag få min röst hörd i denna oerhört viktiga fråga.

Vit : Vi går ut hårt med urdottern till alla färger .Vit är för mig en ganska neutral färg, som i princip smälter in var som helst. Vit står för godhet, en slags oskyldig renhet som egentligen bara existerar i drömmarnas värld. Den skulle få full pott om jag inte blir att tänka på Spuds ( ni vet, Arsenals rivaler som aldrig någonsin kommer bli bättre än oss, men som är så förbannat kul att tracka ner på), och bara tanken på detta drar ner helhetsbetyget. Fyra av fem poäng får öppningsfärgen.

Svart: Här har vi urmodern till alla färger, och allt som någonsin existerat på våran jord. För någon gång måste allt ha varit genomgående svart, eller så är det kanske bara i mina drömmar. Hur som helst, svart är i min värld det mest stilrena och perfekta som finns, för att inte tala om coola. Fem av fem, helt klart.

Brun: Nej, fy för brun. Det finns absolut inget vackert eller ens sevärt med brunt, enligt mig. Bottennapp, helt klart. En av fem får den, för jag är för snäll för att ha en betygsskala där någon kan få noll.

Röd: Som Jacobson säger, röd är Arsenals färg, det är färgen av blod, läppar och kärlek. Rött passar dessutom oerhört bra till svart, och då kan det inte bli mindre än Fem av Fem!

Grön: Denna färgen har alltid varit en personlig favorit, och är det fortfarande. Jag håller inte med JJ om att den inte har utvecklat sin potential helt: Tvärtom så anser jag att den är fulländad. Grönt står trots allt för liv på våran jord, för det är just i det ögonblick när man aldrig tror att man kommer se våren igen som gräset tittar fram under snön. Jag tror inte det finns något ljuvligare än en grön äng på våren, när solen värmer som mest inombords. Fem av fem blir det här, helt klart.

Gul: Håller med JJ här, gult är fult. Dock så finns det undantag, men det räcker endast upp till två poäng av fem möjliga.

Blå: Blå är havets och himlens färg. Det är även färg på våran före detta Toyota, men det är egentligen inte relevant. För övrigt så var det inte någon vidare fin blå. Blå finns för övrigt i så många olika sorter, som jag inte tänker gå närmare in på. Räcker med att konstatera att blått är en riktig fin färg, och det räcker för toppbetyg. Fem av fem

Rosa: Palermo-rosa är ganska snyggt, men ingen färg man går runt med dagligen. Eller? Hur som haver, rosa får medelmåttiga två av fem.

Lila: Lila är skrikigt, och passar mig inte alls i smaken. Kan vara fin i vissa fall, men ofta faller den platt. Dock så räcker det till en stabil trea.

Guld: Pråligt, snobbigt, ouppnåeligt. Men visst vill man dit? Tre av fem även här

Silver: Ännu en personlig favorit, silver känns kallare än guld men samtidigt så tycker jag det är mer äkta. Kanske för att det finns en slags verklighet i denna färg, i och med släktskapet med vardagens grå. Dock i en förfinad form. Fem av fem får denna av mig.


Därmed vill jag tacka för mig, och om ni verkligen har orkat läsa ända hit så är jag ännu mera tacksam. Sedan vill jag utbringa ett OBS, och det är att jag ofta kan använda ironi och sarkasm i mitt språk. Dock blev det inte så mycket av denna varan nu, men det kommer ,ska ni se.

För övrigt bara, jag undrar en sak som verkar ha fallit mig ur minnet. Vem var det som vann Englands interna skytteliga i EM? Jag har grubblat på det ett tag nu och kan verkligen inte komma på det. Hjälp mig