dengammalgreken

Resan började med en ganska så seg tågresa, som räddades av bra läsning och ännu bättre musik. Sedan möttes jag av syrrans kille och åkte hem till honom (där fru Lisa, min syster, också bor) för att installera sig. Pizzabakande, galenskaparna och angel stod på tapeten den kvällen, innan det var dags att sova.

Flame of the Nile, fire in the darkness
To swallow the light
Behold the ghost of a god

Dagen därpå hälsade jag på mina kära kompisar Alicia, Jesper och Pontus (som också var på besök, och hade belönats med böter på 1200 kr). Efter att ha gått runt i mer än en timme och letat efter ett fik som uppfyllde våra krav (ett ledigt bord) så kom vi till slut tillbaka där vi började, och då hittade vi rätt till slut.

We never cry for love
We're superheroes
We are back where we belong
We never cry for pain
We're superheroes
Man can stand where he belong

Sedan Bilbo-spelande, lite handboll, mera titta på serier, sova igen, gå upp, gå på staden (det heter INTE city).

You're alive said the maker and smiled to the aardvark
You're divine by the grace of the master above
You're alive said the maker and smiled to the aarkvard
You're divine by the grace of the master above

Ett roligt citat som Daniel hittade på någon rolig hemsida. Han utbildar sig till advokat, i övrigt frisk.

Sedan var det dags att bege sig till konserten. Edguy, inklusive två förband. Först ut var H.e.a.t., några unga svenska musiker med endast en platta i bagaget. Deras Europe-doftande hårdrock tilltalade mig, och jag var nöjd.

Nästa ut var All ends, ett göteborgsband som på något märkligt sätt lyckats nästla in sig som uppvärmare till Edguy. Konceptet med två sångerskor skulle kanske kunna gå hem om man kunde skriva låtar, men nu var inte så fallet. Därför fick vi höra "It's too late to apologise" i något uppskruvad tappning. Dagens stora skratt, eller sömnpiller om ni så vill.

Welcome to this wonderworld
Everybody take your sledges
Winterland Plutocracy
Down the slope don't fear the hedges


Sedan, efter en tids väntan, så var det då dags för hufvudbandet Edguy som klev på med några nya låtar, som fungerade alldeles utmärkt för en annan. Den ena pärlan efter den andra spelades, och jag uppskattade till och med djävulens påfund (trumsolot).

Go die or rock tonight
No tradeoff - there's just dead or rock
Your house on fire tonight
No tradeoff - there's just dead or rock

För övrigt så märks det att en tyskarna, och sångaren Sammet i synnerhet, har en hel del humor. "I remember the first time we played in Sweden. It was in a small pizza place. The band was bad but the singer looked quite good" OBS TYSK HUMOR.

När konserten var över var jag mer än nöjd. Först fick jag ett plektrum, sedan ett till. Sedan fick jag träffa förbandet H.E.A.T. Då blev man ännu nöjdare. Sen, efter att ha väntat i en och en halv timme, så fick man träffa hela Edguy. Detta trodde vi faktiskt inte på, men vi ville inte gå därifrån i okunskap. Mycket trevliga pojkar, och jag var alldeles uppspelt. Det var ett av de största ögonblicken i hela mitt liv, och hemresan blev av det lättare slaget!

Tack för mig.

Hey Lord above why don't your armies ever smile
Godfather why don't the ever dress in style
And never share the humor that you surely have
Creating me for your entertainment