Slut
Fast ändå andas man inte direkt optimism. Är det på grund av samhällets snedvridna drag, eller min egen cynisism? Har jag för höga krav på mig själv, gör jag mig själv besviken? Nej. Tror jag. Det är svårdefinierbart. Jag är inne i en av mina down-perioder, där man egentligen inte vill något, orkar något.
Fast egentigen. Vem är jag att klaga, jag har det trots allt bra. Har världens bästa vänner och världens sötaste flickvän. Så, cheers.
Jag deppade också ner idag, det kändes allmänt tungt (dock pga av bland annat tentan, men även för att jag inte riktigt känner att jag har grepp om mitt liv), men solen hjälpte lite. Så tänker jag på dig och då blir hjärtat varmt. Jag önskar att jag kunde krama dig nu och säga hur fin du är, att du är världens finaste människa. Down-perioder har alla, och får alla ha. Du är finast ändå. Puss på magen och massa kärlek, solsken och värme till dig älskade plutt. <3
Oh, små vänner, jag känner likadant. Man orkar ingenting, vill egentligen ingenting. Men det är nu man inte får ge upp! Det är nu man måste ta tag i sig själv och fundera på vad man verkligen vill, och framförallt; vad är det som får mig att må såhär? Jag har själv inte listat ut varför, men det kommer! Love you both!
kan ju tipsa om lite inför högskoleprovet... på svenska delen kan det komma upp att man ska plocka ut motivet med texten (eller kanske temat) har för mig att det gjorde det när jag gjorde högskoleprovet senast.... iaf motivet kan ej tolkas fram utan står ursprungligen i texten, medan temat är tolkningsbart (litteraturvetenskapskunskaper)... och lycka till
kanske dags att uppdatera snart... tänk på att det roligaste jag har om dagarna är att sitta och läsa vad andra gör
